21 juni 2012

En besannad piondröm

Helgen som gick var min kära lilla familj så vänliga och tappert följde med på en lång utflykt som jag länge velat göra. Med en femveckors baby, en 3,5-åring med mycket spring i benen och en make som väldigt sällan "drömmer sig bort till pionens land" reste vi de dryga tio milen enkel väg till Guldsmedsgården utanför Herrljunga. För den som är det minsta lilla intresserad av ljuvliga pioner är det allmänt känt att detta är stället man vill komma till just så här års.

I många år har jag sparkat mig själv när jag med minsta möjlig marginal missat säsongen i detta ljuva paradis. Här växer nämligen dessa ljuvliga skapelser på rad i de stora fälten. Vart man än vänder sig står det en pampig pion i full blom, en daggstänkt knopp som riktigt längtar efter att få veckla ut sina skrynkliga blad och fröställningar som de mest fantastiska prinsesskronor. Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det var värt flera års väntan att komma hit och nu funderar jag bara på hur jag ska kunna övertyga familjen till en repris eller två redan i år. Jag måste ju få njuta lukt- och buskpionerna i blom också.

3 kommentarer:

  1. Det är få blommor jag vakar över på samma sätt som mina pioner - och då är de "bara" gammaldags pioner vi pratar om.
    De knoppas och blommar över alldeles för kvickt men är otroligt vackra medan de visar sig från sin allra bästa sida.
    Ha en fin midsommar med hela familjen och pussa lite på bebisen från mig (som inte längre har några småttingar i hemmet)!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Men heeeej! Där är du ju igen! :) Och med underbaraste pionerna. Hoppas du och familjen mår riktigt bra.
    Massa kramar!

    SvaraRadera
  3. Åh, vilken dröm! Du får ta med mig nästa år - jag lovar att inte göra något som helst motstånd ;-)

    SvaraRadera